”Du förstår, Carl Bildt har lagt beslag på mitt rum på UD. Så fungerar demokratin”, säger han och syftar på att Carl Bildt ersatte honom som utrikesminister då Alliansen vann valet 2006.

Jan Eliasson anländer till intervjun klädd i en välsittande kavaj med sidenscarf i bröstfickan och en aprikosfärgad halsduk lite nonchalant slängd över axeln.

”Har du sett att din blus matchar färgen på min halsduk? Det är ju kongenialt”, säger han och ­demonstrerar i samma mening sin omtalade förmåga att kommunicera och sitt omvittnade intresse för kläder.

De eleganta manéren har han delvis lärt sig som reservofficer i flottan. Liksom Jan Guillous ­actionhjälte Carl Hamilton är han socialist och en del av den svenska marinen, och han har arbetat ett helt liv i nationens intresse. Men där upphör nog likheterna.

Jan Eliasson har ingen överklassbakgrund utan är född och uppvuxen i Göteborgs arbetarkvarter. Han använder inga krigsredskap utan orden som vapen. Han är fredsmäklare och uttalad motståndare till dödsstraffet.

Han har varit ordförande i ett av FN:s huvudorgan, generalförsamlingen, och medlat i sex ­internationella konflikter. Han har besökt över 100 länder och flyttat 23 gånger.

Vilken oroshärd i världen bekymrar dig mest just nu?
”Den israelisk-iransk-amerikanska konflikten om kärnvapenspridningen. Jag tror fortfarande att det finns utrymme för diplomati, men det är en situation som kan bli explosiv väldigt snabbt.” 

För att förhindra att Iran utvecklar kärnvapen via sitt omstridda kärnenergiprogram har EU och USA infört ekonomiska sanktioner mot landet. EU har även infört importförbud av iransk olja.

Iran har svarat med hot om att stänga Hormuz-sundet i Persiska viken, en viktig farled för världens oljetransporter. USA:s femte flotta har också sin hemmabas i Bahrain inne i Persiska viken.

Israel har talat om militära aktioner, och Jan Eliasson fruktar att Israel skulle få stöd av USA om dessa blev verklighet.

”Egentligen är det inte troligt att iranierna stänger sundet, för deras egen olja går också ut den vägen. Det som är oroande är om de militära hoten eskalerar och om någon till slut gör allvar av dem för att verka trovärdig.”

Han anser också att den inrikespolitiska situationen i USA ökar risken för konfrontation. Med tanke på höstens kommande presidentval måste president Obama ta stor hänsyn till hemmaopi­nionen när han hanterar frågan.

”Debatten i USA just nu skrämmer mig. De ­republikanska presidentkandidaterna tävlar om att berätta hur mycket militära medel de vill använda, någon har till och med pratat om att bomba Iran. En annan har påstått att palestinierna är ett påhittat folk, ’an invented people’. Och i början av sin mandatperiod gick Obama ut hårt med att han ville få till stånd en lösning i Israel Palestina-frågan, som hänger ihop med de andra konflikterna i Mellanöstern. Han har nu backat betänkligt i den frågan.”

Vid sidan av Hormuz-sundet är spänningarna i området Pakistan-Afghanistan-Indien den situation i världen som Jan Eliasson anser vara farligast just nu.

Risken för politiska omvälvningar i Pakistan kan få konsekvenser för relationerna till både ­Afghanistan och Indien, samtidigt som relationerna mellan Pakistan och USA blir allt sämre. Eftersom både Pakistan och Indien besitter kärnvapen finns det all anledning att vara vaksam på utvecklingen i regionen.

”Situationen blir inte bättre av att 90 procent av världens opium kommer från Afghanistan. Det är den trafiken som gör att krigsherrarna där borta har råd att bygga upp sina egna militära styrkor. Narkotikan skapar också en kriminell miljö där korruptionen frodas.”

Ettårsdagen av den egyptiska revolutionen på Tahrirtorget i Kairo har nyligen passerats, och Jan Eliasson är glad att den arabiska våren inträffade när den gjorde. Om den hade dröjt fem år till hade de extremistiska förtecknen och misstron mot väst blivit ännu starkare, anser han.

”Nu väntar en skakig resa, de här länderna i Nordafrika har ju en svag tradition när det gäller demokrati och civilsamhällen. När det ekonomiska uppsvinget inte kommer så snabbt som befolkningen önskar finns det alltid grumliga krafter som är redo att förenkla verkligheten. Men en revolution går alltid igenom flera faser. Nu måste väst hålla huvudet kallt, visa respekt för demokratiskt genom­förda val och låta bli att isolera ­olika krafter i den förändringsvåg som kommer.”

Efter Tunisien, Egypten och Libyen har turen kommit till Syrien, där upproret pågår sedan tio månader tillbaka. Omkring 5.500 människor har dött. 

Arabförbundet har försökt få Syriens diktatoriske president Bashar al-Assad att avgå, men han stöds fortfarande av Ryssland och Kina. ­Enligt Jan Eliasson vill västländerna definitivt undvika militär konfrontation.

”Den syriska armén har bland annat tränats mot den israeliska. Syriens militär är av en helt annan kaliber än den libyska.”

Samtidigt understryker han hur viktigt det är att regimens våld inte får hejda den folkliga oppostionen mot förtryck och stagnation.

”Det lyckades inte i Libyen, och det är viktigt att visa andra kvarvarande diktaturer i arabvärlden att det heller inte lyckas i Syrien. Nu är det viktigt att omvärlden trycker på med sanktioner.”

Trots att Jan Eliasson har fyllt 71 år erkänner han att han fortfarande får lust att gripa in som förhandlare i internationella ­konflikter.

Sitt första uppdrag fick han av Olof Palme 1980, då han blev rådgivare i medlingsuppdraget i kriget mellan Iran och Irak.

”Sådana uppgifter kan nästan bli som ett beroende, eller någon sorts masochistisk njutning. Det är en enorm utmaning”, säger han.

Men uppdragen har inte alltid varit ofarliga, särskilt inte då han har förhandlat med diktatorer som Saddam Hussein.

”När jag ser tillbaka tycker jag att mina barn fick betala det högsta priset. De var så oerhört lättade när jag kom tillbaka från länder som Iran, Irak och Somalia. Jag minns särskilt de hårda kramar jag fick av min son när han var i 9–10-årsåldern. Själv var jag lite fatalist och tänkte inte lika mycket på riskerna.”

I dag lägger Jan ­Eliasson ungefär hälften av sin tid på att vara ­ambassadör för FN:s åtta så kallade millenniemål tillsammans med omkring 15 andra namnkunniga personer som Microsoft-grundaren Bill Gates, mediemogulen Ted Turner och Nobelpristagaren ­Muhammed Yunus.

Vid sidan av det är han ordförande i biståndsorganisationen Wateraid Sverige och rådgivare till rektor på Göteborgs universitet, där han är gästprofessor.

Han är också hedersdoktor vid Uppsala universitet, där han har varit gästprofessor i tre omgångar.

Enligt de åtta målen, som formulerades år 2000, ska fattigdomen i världen halveras till år 2015. Jan Eliasson arbetar särskilt med mål nummer sju, enligt vilket antalet människor som inte har tillgång till rent dricksvatten och sanitet ska halveras.

I dag saknar 885 miljoner människor rent vatten. 2,5 miljarder har inte sanitet, vilket i klartext betyder att de inte har tillgång till ­toaletter. Det leder till att 3.000 barn under fem år dör varje dag på grund av diarréer, dysenteri, kolera och uttorkning.

”Jag har sett dessa barn dö inför mina egna ögon i länder som Somalia och Sudan.”

Enligt Jan Eliasson ligger dricksvattenmålet nästan inom räckhåll, men han är mycket pessimistisk om sanitetsmålet.

”Med den nuvarande takten kommer det att ta över 100 år. Det sorgliga är att det främst beror på brist på politisk vilja. Det är ju ingen raketforskning att ordna fram toaletter, vi pratar inte om att skicka en man till månen. Det vilar en sorts tabu över de här frågorna.”

Det är svårt att ­hitta negativa omdömen om Jan Eliasson. Han sägs ha svårt att ta kritik och den ­förre ­finansministern Pär Nuder har myntat uttrycket ”Jag Eliasson”, som syftar på att Jan Eliasson har stark självkänsla.

Men svenska folkets öra har han. Enligt en rapport från läkemedelsföretaget Pfizer, som kartlägger svenskarnas syn på sex och hälsa, är Jan Eliasson något överraskande den man som flest svenska kvinnor helst vill tillbringa resten av sina liv med. På den listan brädar han charmörer som Rolf Lassgård, Henrik Lundqvist och Ola Rapace.

Dessutom är han Sveriges näst attraktivaste man efter Mikael Persbrandt, enligt samma undersökning.

”I undergruppen kvinnor över 51 är jag till och med mest attraktiv, före Persbrandt”, säger han generat, och erkänner att han känner till rapporten.

”Jag är pinsamt medveten om den. Jag försökte undanhålla min hustru att den fanns så länge som möjligt, men hon fick reda på det till slut.”

En omröstning på Aftonbladet.se bekräftar dock hans popularitet hos både kvinnor och män. Då ordföranden i Umeås arbetarkommun nominerade honom som kandidat till partiledarposten för socialdemokraterna strax efter Håkan Juholts sorti blev han läsarnas favorit på bara några timmar, före starka namn som Margot Wallström och Thomas Bodström.

”Det var hedrande, ja nästan rörande. ­Eftersom jag just hade uppmanat parti­vännerna att sluta tacka nej hamnade jag ju i en knivig sits. Min fru började nästan bli orolig att jag skulle komma i fråga.”

Han säger sig vara mycket nöjd med valet av Stefan Löfven som ny s-ledare. Enligt Jan Eliasson är den nye ledaren en trygg person som kan skapa lugn och stadga i det sargade partiet. Han lyfter också fram Stefan Löfvens bakgrund som internationell sekreterare i IF Metall.

”Han är mycket kunnig om internationellt företagande och intresserad av globaliseringens effekter. Det är en sida av ­honom som jag uppskattar och som inte har kommit fram tillräckligt. Han har flera gånger bjudit in mig till kongresser och konferenser för att tala om globaliseringen. Han är en mycket tänkande person”, säger Jan Eliasson.

Betyder det att du skulle tacka ja om han bad dig bli utrikesminister vid en eventuell vänsterseger 2014?
”Jag har ju åldern emot mig, så jag är inte säker på att det är en realistisk fråga. Men eftersom jag har sagt att alla bör ställa upp kan jag ju inte svara nej. Först måste vi se till att få upp partiets siffror i opinionsmätningarna. Sedan får vi se vad som händer.” Jan Eliasson