Det finns en risk att dagens debatt om äldreomsorg och friskolor flyttar oss tillbaka till tiden då valfrihet endast gällde för ett fåtal. De som hade råd. Allt var inte gott och väl innan alternativ och valfrihet växte fram för alla. Det är ingen tvekan om att friskolereformen har inneburit mycket positivt för den svenska skolan. Både pedagogik och undervisningsformer har utvecklats och spridits vidare. Det är lätt att glömma och i dag tar vi det ofta för självklart.

Den enskilt största förbättringen är möjligheten att välja skola. Valfrihet behövs utifrån det grundläggande faktum att alla människor är olika och har olika förutsättningar och behov. Under många år har jag och det parti jag tidigare representerade i riksdagen försvarat och bidragit till att säkra en verklig valfrihet för alla elever. Tillsammans har de borgerliga partierna och Miljöpartiet bildat en stabil majoritet för valfrihet och mångfald.

I dag verkar Miljöpartiet falla för de populistiska undertonerna i debatten och föreslår begränsningar för företag inom denna sektor. Flera partier som tidigare har stått upp för valfrihet och mångfald är ganska tysta. Lärarnas riksförbund driver tesen att förbud mot vinster skulle leda till högre lärarlöner.

Både storleken på ­företag, vinst, vinstutdelning och riskkapitalbolag kritiseras i en salig blandning. I de flesta andra branscher ses växande företag som något stabilt och positivt. Min erfarenhet säger att större företag ofta har bättre styrning och helt andra möjligheter till uppföljning och erfarenhetsutbyte.

Aktiebolagsformen lyfts stundtals fram som ett problem i sig. Det finns inga belägg för detta. Tvärtom så ger den formen en bättre offentlig insyn i ekonomin än till exempel stiftelse­formen. Det kan aldrig i sig vara ett problem att gå med vinst. Självklart leder inte årliga förluster till bättre kvalitet och högre löner.

Det vore lovvärt om man började med att formulera det problem som ska lösas. För mig är det självklart att öka de goda resultaten i skolan och elevers kunskaper. 

Det finns inget samband mellan stora företag och vinst och sämre kvalitet. Man fokuserar på fel saker och riskerar därmed fel åtgärder.

Om vi nu ska tala om huvudmannaskap och ägandeformer så låt oss i alla fall utgå ifrån fakta.

Fokuserar vi på kvalitet visar de nationella proven i nionde klass att elever i fristående skolor når bättre resultat än elever i kommunala skolor. En ny undersökning från Lärarnas riksförbund visar att problemet med betygsinflation är mindre i friskolor än i kommunala skolor. Och de allra flesta uppskattar det fria skolvalet och är nöjda med den skola de har valt.

Drivkraften för friskoleföretag är att skapa en bra skola. Vinst är ett kvitto på att man lyckas. Man måste förstå hur företagandets villkor ser ut. Under de första åren efter start går verksamheten ofta med förlust. Sedan följer några år med nollresultat. Har man lagt en bra grund så kan kanske verksamheten därefter börja gå med vinst. Under förluståren har ägarna investerat såväl kapital och kunskap som kompetens i skolan. Det är självklart rimligt att få tillbaka en del av insatt kapital så småningom. Samma spelregler som i andra sektorer måste också gälla på det område som är viktigast av allt, skolan och våra barns utbildning.

Jag tror att vinst är en förutsättning för god kvalitet eller åtminstone har ett mycket starkt samband. En skola med god kvalitet genererar ett gott rykte och får fler elever som söker sig dit. Det leder till full ­beläggning, vilket normalt genererar vinst.  Det finns ett tydligt incitament att alltid leverera bästa möjliga kvalitet i skolan eftersom det förstärker ryktet och säkrar framtida intäkter.

Sveriges friskolor har under många år varit med och lett utvecklingen i Skolsverige. Det vore en förlust för alla om de inte fick den möjligheten i framtiden också.

 

Mikaela Valtersson, vice vd Kunskapsskolan, riksdagsledamot för Miljöpartiet 2002–2011