Populismen i smutskastningen av Grekland är en sak. Huvudproblemet är dock att den medicin som Borg & Co tvingar på grekerna inte fungerar. Den extrema och ensidiga åtstramningsdogmen har inte bara strypt ­efterfrågan, utan har även satt i gång en negativ spiral där skatteintäkterna har kollapsat och kostnaderna för ­arbetslösheten exploderat. Detta har inneburit att grekernas tuffa sanering av statsfinanserna ändå inte har gett resultat i form av tillväxt och jobb. Landet är nu inne på sitt femte år av förödande ekonomisk tillbakagång.

De nya EU-kraven – som grekerna i princip tvingas acceptera – handlar om ännu en omgång felmedicinering. Minimilönerna i privat sektor ska sänkas med uppemot 25 procent, pensionerna ska minskas och statliga verksamheter ska läggas ned i stor skala – med snabba avskedanden av cirka 15?000 anställda som följd. Vi kan inte se att denna linje skulle kunna stärka den grekiska ekonomin. Den har redan prövats – och fallerat fundamentalt.

Socialdemokraternas nye grupp­ledare i Europaparlamentet, Hannes Swoboda, skrev på torsdagen till EU-kommissionen och protesterade. Grekerna har i själva verket på rekordtid lyckats banta sina underskott dramatiskt och förbättra sin konkurrenskraft. Att det inte ger mer resultat beror främst på att hela Europa för en felaktig politik, enbart inriktad på åtstramning.

Åtgärdsprogrammet för Grekland måste, liksom EU-ländernas ekonomiska politik, ges en bättre balans. Besparingar är en självklarhet, men de måste bli mer välriktade och dessutom kompletteras med mer nyanserade insatser för tillväxt:

º Den absoluta merparten av de utsparkade i offentlig sektor bör få arbeta kvar. Det finns ett behov av att på längre sikt göra rationaliseringar, men att nu skicka ett stort antal människor direkt ut i arbetslöshet är en ren förlustaffär för alla – inklusive statskassan.

º Existerande minimilöner bör ligga fast. Att slita isär samhället genom lägstalöner som det inte går att leva på driver bara fram destruktiv och dyr fattigdom, och fallande efterfrågan.

Det är ingen tillgång att ha stora grupper ”working poor” i en ekonomi. Tvärtom.

º Strukturreformerna på arbetsmarknaden måste bli mer precisa. Det är rätt att lösa upp de monopoliserande skråstrukturer som styr vissa yrkesgrupper i det grekiska samhället, men det är helt fel att krossa de centrala kollektivavtalen. Attackerna mot facken strider inte bara mot grundläggande fri- och rättigheter, utan skapar även en oordning som bromsar ekonomin.  

º Redan tillgängliga EU-resurser måste utnyttjas fullt ut. I strukturfonderna finns stora pengar som grekerna hittills inte har förmått använda. Kravet på grekisk medfinansiering i projekten sänks nu därför till 5 procent, samtidigt som genomförandet av fonderna i hela Europa snabbas på och inriktas på åtgärder för småföretag och mot ungdomsarbetslöshet. Allt måste ­göras för att denna strategi ska klaffa.

º Pratet om tvångsförvaltning av den grekiska ekonomin måste ersättas av en genomarbetad och positiv plan för att bygga upp en effektiv statsförvaltning. Framför allt behöver grekerna hjälp med att skapa ett fungerande skattesystem.   

Förhoppningsvis kan skuldnedskrivningen och det andra nödlåns­paketet komma på plats inom kort. Detta skulle kunna fungera som en vändpunkt för Grekland. Förutsättningen är dock att den extrema ­åtstramningsdogmen överges. Poul M Thomsen, ansvarig på IMF för Grekland, konstaterade förra veckan att bantningarna måste bromsas för att inte den ekonomiska och sociala ­utvecklingen ska gå över styr. Det är kloka insikter som Borg & Co måste ta till sig.

 

Göran Färm, Europaparlamentariker (S)

Olle Ludvigsson, Europaparlamentariker (S)