Vi måste bygga upp en ny läkemedelsindustri om vi vill ta tillvara alla industriella möjligheter som den biologiska forskningen ger upphov till. Ledtrådar om hur detta ska gå till kan man få genom att fråga sig hur den framgångsrika industrin byggdes upp. Det är lätt att belägga betydelsen av universitetsforskningen som den ­absolut främsta källan till idéer som blivit nya läkemedel.

Under perioden 1937–1967 utvecklades i Sverige tio originalläkemedel som snabbt blev världsprodukter. De flesta av dem har behållit sin betydelse. Alla utom ett kom från forskare som var verksamma på svenska sjukhus eller vid universiteten. Ett välkänt exempel är Xylocain som fortfarande är ett oöverträffat lokalbedövningsmedel. Substansen syntetiserades av kemisterna Nils Löfgren och Bengt Lundqvist vid Stockholms högskola. Uppfinningen erbjöds Astra i Södertälje som lanserade läkemedlet 1948.

Kreativiteten inom universiteten och sjukvården lade grunden till att de dåvarande små läkemedelsbolagen utvecklades till en världsledande industri. Men forskarna stannade kvar som universitetsforskare. De sadlade inte om till innovatörer inom industrin.

Bolagen började därför bygga upp egna forskningsenheter med tusentals forskare. Enbart Astra hade redan på 1980-talet fler forskare är Karolinska institutet, vilket naturligtvis hade till följd att det täta samarbetet med universitetsforskningen ansågs att onödigt och gradvis löstes upp.

Men bolagens innovationsförmåga förtvinade. Det ­senaste läkemedlet som togs fram i Södertälje lanserades för trettio år sedan!

Läkemedelsforskningen är en kreativ process hos enskilda forskare som får idéer om nya behandlingsmöjligheter. Men hur ska dessa enskilda forskare få gehör i stora företag där det är långt mellan forskaren och företagsledningen som beslutar om vilka projekt som ska utvecklas?

Det är som regel inte forskare som sitter i företagsledningen utan den befolkas av marknadsspecialister, ekonomer och tekniker utan biologisk bakgrund. Man kan inte begära att de ska se marknadspotentialen i det initiala stadiet. Nyfikenhetsforskningen som skapar nya idéer har heller inget spelutrymme i stora projektstyrda läkemedelsbolag.

Inom livsvetenskaperna finns i Sverige hundratals små bioteknikbolag knutna till universiteten, vars affärsmål är att utveckla nya läkemedel eller medicinsktekniska produkter och tjänster. Men de flesta växer inte.

En orsak är lärarundantaget som innebär att i Sverige äger forskaren vid universitet och högskolor forskningsresultaten.

Universiteten äger ingenting trots att forskningen har betalats med skattemedel. Det är en absurd situation. Det är lätt att bilda bolag och många forskare gör det med en produktidé grundad på de egna forskningsresultaten. Sverige byggde ju upp en världsledande läkemedelsindustri på samma sätt – men forskarna försökte inte bli amatörinnovatörer utan stannade som professionella forskare.

Forskningsresultaten utvecklades i samarbete med bolag som hade den industriella kompetensen. Forsknings- och innovationsmiljöerna är radikalt olika. Både för att bli framgångsrik forskare och innovatör fordras ett djupt engagemang. Man får välja ­antingen eller. Lärar­undantaget måste ändras eller tas bort.

En starkt begränsande faktor är bristen på kapital för nystartade företag. Staten satsar medel som till 80 procent går till etablerade företag med produkter som ­redan är ute på marknaden. Ett sätt att komma till rätta med finansieringen i uppstartsfasen vore att ­bolag, som antagits av affärsinkubatorer med industriellt erfarna coacher, får riskkapital så att finansieringen för de första två åren är säkrad.

En omfördelning av de offentliga forskningsresurserna är nödvändig så att de i väsentligt högre grad går till innovationer i form av produkter och tjänster. Innovationsbron och Almi är redan inne på denna linje. Vinnova, med de största statliga resurserna, och Stiftelsen för strategisk forskning borde ta Innovationsbron och Almi som exempel.

Sune Rosell, Astras forskningschef 1983–1994, ­professor emeritus vid Karolinska institutet, medgrundare till bland annat ­Creative Antibiotics.