För det är inte i första hand frågan om vem som städar i hemmet eller ­antalet arbetade timmar som är ­orsaken till att inte ens tre av tio ­chefer på mellannivå är kvinnor. Att påstå att 40 timmars arbetsvecka och tillgång till städhjälp skulle öppna dörrar för kvinnor till de mest pre­stigefyllda chefsjobben är inte ­seriöst.

Tvärtom. Det är ett hån mot de kvinnor runt om i landet som i dag verkar som chefer.

Verkligheten för Sveriges chefer är en helt annan än den Sabuni och Lööf målar upp: Redan i dag arbetar 7 av 10 av Sveriges chefer kontinuerligt över 40 timmar per vecka. Och det är dubbelt så vanligt bland de kvinnliga cheferna att använda sig av rutavdrag som bland deras ­manliga kolleger.

Vi måste kunna visa att det existerar karriärvägar ända upp till toppen – oavsett kön – som gör det värt att jobba sexdagarsvecka år ut och år in.

För faktum kvarstår, Sveriges chefer består fortfarande 2012 till en ­majoritet av män. Ju ­högre upp

i hierarkierna desto ­mindre jämställt är det: Av cheferna på mellanchefsnivå utgör kvinnorna cirka 27 procent, bland verkställande direktörer är det 12 procent. Av vd:arna på Stockholmsbörsen är 97,6 procent män.

Det finns dessutom en annan orättvisa: en oförklarad löneskillnad på 1700 kronor i månaden mellan män och kvinnor på liknande chefsbefattningar. 

Det sorgliga är att utvecklingen i Sverige har stagnerat. Det hjälper inte ens att kvinnor är mer utbildade och har bättre betyg, eller att de utgör halva arbetskraften – kvinnor är fortfarande i minoritet på chefs­befattningarna.

Därför tror vi – i motsats till ­ministrarna – att ett politiskt beslut om könskvotering till börsbolagens styrelser kan bli den katalysator som äntligen ger resultat för det jämställdhetsarbete som så fruktlöst har ­pågått i decennier.

Med fler kvinnor på högsta ledningsnivå ändras chefsnormen och förebilder synliggörs. Det underlättar rekryteringen av kvinnor till chefsjobb på alla nivåer. Utan mer jämställda högsta ledningar kommer chefsrekryteringarna att fortsätta att cementera den befintliga strukturen i näringslivet.

Många andra länder, som Norge, Island, Spanien och nu senast Frankrike, har insett att konkurrenskraft och utveckling förutsätter att ett lands bästa och skarpaste personer engageras i ledning och styrning av näringslivet oavsett kön. Därför har dessa ­länder beslutat att införa kvotering.

Om vi inte visar att det lönar sig, på lika villkor för män och kvinnor, att välja en chefskarriär både när det gäller karriärutveckling och plånbok kan vi inte förvänta oss att de mest kompetenta söker sig till chefsjobben.

Sverige har inte råd med fortsatt kompetensmissbruk.


Annika Elias, ordförande, Ledarna
Klara Adolphson, jämställdhetsansvarig, Ledarna