En bärande tanke är att skatteavdraget ska öka drivkrafterna att arbeta och därmed öka sysselsättningen. Men att det verkligen fungerat så går inte att säga, enligt en rapport från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), som sorterar under arbetsmarknadsdepartementet.

”Det är genuint svårt att utvärdera det svenska jobbskatteavdraget. Anledningen är att det inte finns någon naturlig kontrollgrupp som vi kan använda för att få en uppfattning om vad som hade hänt om jobbskatteavdraget inte införts”, heter det i studien, som gjorts av ekonomerna Karin Edmark, Che-Yuan Liang, Eva Mörk och Håkan Selin.

Forskarna har försökt komma runt problemet genom att ta fasta på att skatteavdraget varierar med kommunalskattens och inkomstens storlek, men inte lyckats.

”Den variation som finns tillgänglig är helt enkelt för liten för att förstå förändringar i sysselsättningen, särskilt med tanke på att det verkar finnas komplexa underliggande trender i denna som samvarierar med jobbskatteavdragets storlek”, skriver de.

Andra studier har visat på positiva effekter av jobbskatteavdraget. Enligt en (Flood 2010) skulle sysselsättningen öka långsiktigt med 72.000 heltidsjobb. Enligt en annan (Sacklén 2009) har avdraget ökat utbudet av arbetskraft med 1,9 procent för kvinnor och 0,8 procent för män.  Dessa studier tar dock, enligt IFAU, avstamp i arbetsutbudsmodeller och visar de förväntade effekterna.

”Detta är den första studien som med hjälp av data observerade efter (ex post) att jobbskatteavdraget genomförts”, heter det i rapporten.