För några år sedan infördes regler som minskade skattebördan för de ­fåmansföretagare som har många ­anställda i sina bolag. Dessa förändringar har varit ett steg i rätt riktning och har underlättat för många företagare.

Ur ett internationellt perspektiv har förändringar av svensk bolags­beskattning alltmer anpassats till vår omvärld, inte minst till EU-regler. Detta gäller däremot inte skatte­reglerna för fåmansföretag – även kallade 3:12-regler – där Sverige fortfarande har kvar föråldrade regler som bygger på ett slutet system opåverkat av internationell konkurrens om riskvilligt kapital. Detta är inte hållbart.

Vi behöver inte gå längre än till ­våra grannländer Norge och Finland för att hitta regler som skattemässigt gynnar fåmansföretagande jämfört med investeringar i till exempel börsnoterade bolag.

Utöver att skattenivån för fåmansföretagare fortfarande är hög ur ett europeiskt perspektiv, så är även ­dagens 3:12-regler svårtolkade och får i vissa fall oönskade effekter.

Ett exempel är vid generationsskiften. Allt färre barn tar över företag efter sina föräldrar. Ur ett internationellt perspektiv är andelen svenska företag som generationsskiftas slående låg. En bidragande orsak kan vara att föräldrar vid en extern försäljning gynnas skattemässigt genom att de kan ha så kallade karensbolag och få ut kapital till 25 procents skatt.

Vid ett generationsskifte till barn är en sådan lösning i dag inte möjlig, och i vissa fall måste föräldrar ­betala upp till 58 procent skatt för att få ut kapital från företaget.

En annan effekt är att skattenivån blir olika hög beroende på värdet av det bolag man säljer. En företagare som säljer ett bolag för 5 miljoner kronor kan få betala upp till maximalt 58 procent i skatt. Medan en ­företagare som säljer sitt bolag för 150 miljoner kronor bara får betala drygt 30 procent i skatt.

Vår erfarenhet är att få företagare i dag är beredda att betala den skatt som enligt nuvarande 3:12-regler uppstår vid en försäljning eller likvidation av fåmansföretag. Majoriteten väljer i stället att placera bolaget

i ­karens i fem till sex år för att sedan betala en skatt på 25 procent, vilket de flesta anser vara en rimlig skattenivå. Genom att sänka nuvarande skattenivå skulle staten slippa vänta på att få in skatt och den skulle få en bättre acceptans för reglerna.

Ytterligare ett problem med ­karensbolag är att det för närvarande är oklart vad en företagare får lov att ­göra under karensperioden. Vi ser många företagare som gärna hade varit mer aktiva genom att fortsätta arbeta eller investera sitt kapital i nya bolag.

De flesta vågar dock inte riskera att de ska anses vara verksamma och därmed få en högre beskattning. Konsekvensen blir att flertalet avstår från att vara aktiva, vilket varken bidrar till arbetslinjen eller till sunt användande av riskkapital.

Det är nu dags för våra politiker att ta nästa steg och ytterligare förbättra villkoren för Sveriges fåmansföretag genom att:

ºGöra en total översyn och förenkling av nuvarande 3:12-regler.

ºSänka nuvarande skattenivå.

Pernilla Frisk, chef för affärsjuridik på Nordea Private Banking Sverige