Det är bra om Stockholm kan fortsätta att försörja och attrahera. Men frågan är var alla ska bo. Just nu är svaret: varhelst det är möjligt. Och ju fler spridda skurar av punkthus, ­desto längre ut i regionen får staden leta efter mark för nästa projekt.

De flesta människor vill bo i innerstaden. Vill de inte det så vill de bo på landet, eller åtminstone i villaförort. Våra preferenser, allt eller inget, förändras mycket lite över tiden. Alltmer absurda priser på centrala bostäder verkar ofrånkomliga.

En fördubblad befolkning kräver att blicken lyfts. Varför inte inrikta sig på en strategi som stämmer med allmänhetens preferenser? Regelverket för planprocessen måste förenklas. Men finns viljan kan innerstad skapas från Farsta i söder till Akalla i norr. Här skulle då 80–85 procent av regionens tillväxt under minst 50 år kunna rymmas.

ºTäthet, tillgänglighet och mångfald är vad som definierar stenstaden. Den slutna kvartersbebyggelsen utgör fundamentet för en god stadsplan – punkthus och tallbackar är oönskade eftersom de bryter stadens samband. Principen gäller även på ett funktionellt plan: kontor, affärer och bostäder bör ingå i samma byggnad eller inom samma område. I gatuplanet prioriteras affärsverksamhet- och småskalig ­näringsverksamhet.

ºVariation är viktig. Koncentrationer måste få uppstå. Höga hus tillåts och eftersträvas i utpekade kluster och ­enskilda lägen. Befintlig bebyggelse kompletteras hellre än att rivas. Ny bebyggelse planeras för senare komplettering.

ºEn utvidgad stenstad minskar bilberoendet. Likväl måste enkelriktningar och återvändsgator undvikas och rimligt med parkeringsplatser för boende och arbetande skapas. För nya årsringar av stenstad är detta avgörande för förmågan att attrahera arbetsplatser och affärsstråk.

ºStenstaden växer lättast utefter befintlig t-bana. Men den höga tät­heten gör det möjligt att ha betydligt fler spår. Normen för vad som utgör goda kommunikationer vid ny projektering är för låg, efter ett halv­sekels ständigt framflyttade investeringar och i avsaknad av en strategisk plan som kunnat motivera en dimensionering bortom aktuellt projekts behov. Alla spår kan inte läggas på en gång men de måste dimensioneras rätt från början och läggas där de behövs på längre sikt.

Stockholm är en extremt centrerad stad runt en kärna dit alla spår leder. Trängseln i city är redan svårhanterlig och city kan bara avlastas genom fler bytespunkter med tvärförbindelser. För kortare transporter av medelstora passagerarflöden är spårväg idealisk med sin tillgänglighet i gatuplanet.

City har en särställning som navet dit alla trådar leder, från eller till. Ny innerstad måste ha direktförbindelse dit och då har bara tunnelbana och pendeltåg kapacitet nog.

Låga ambitioner och strategilöshet leder ofelbart till en enorm förortsexpansion och kraftigt ökande pendlingstider. Förslagen i denna ­artikel går stick i stäv med vad som i dag projekteras och investeras pengar i. Kostsamma inlåsningar har redan uppstått. Förtätning omöjliggörs då eller blir stadsöknar med för få spår, arbetsplatser och affärstråk.

Lyft blicken i Stockholm. Som det skedde när Lindhagensplanen lades och när t-baneutbyggnaden gjordes. Bara rätt dimensionerad infrastruktur möjliggör en stenstad som folk vill bo i.

Magnus ­Stenlund, fastighetskonsult och analytiker