Villa Anna uppfördes 1874–1876 som privatbostad åt Anna Gustafva Ekman med familj, på uppdrag av hennes far, brukspatronen Carl Ekman från Finspång. Arkitekter var bröderna Axel och Hjalmar Kumlien, som även ritade det ungefär jämnåriga Grand Hôtel i Stockholm. Sedan dess har byggnaden tjänstgjort som både flickskola och församlingshem, men 2009 blev den hotell och återtog därmed karaktären av intimt palats.

I huset finns inalles elva gästrum. Tre av dem är sviter, specialutrustade med bastu, bubbelbadkar och espressomaskin. Di Weekend förfogar över en rymlig tvårumslägenhet med spegeldörrar mellan salong och sovgemak, ett gigantiskt badrum samt en separat toalett i anslutning till den väl tilltagna garderoben i hallen.

Den ytterligt smakfulla inredningen går i milda naturfärger och kryddas med en och annan elegant stilkrock. Vid ett utsökt litet skrivbord i ljust trä står till exempel den transparenta karmstolen Louis Ghost från Kartell. Trädstamstapeterna är lustigt nog desamma som hemma på vårdcentralen, men så har den också fått mycket uppskattning för sitt uppfräschade väntrum.

Ska man klaga på något är det att alla fönster sitter så högt. Det hade varit roligt att se mer av omgivningarna, som råkar vara Uppsalas akademiska och historiska epicentrum. Å andra sidan har det sin charm att från fönstersmygen (som nås via soffryggen) blicka ned på Trefaldighetskyrkan och Dekanhuset. Och Gustavianums kupol, med sitt ärgade solur på toppen, gör sig bra där den kikar fram mellan gardinerna ovanför sänggaveln.

Till hotellfaciliteterna hör en högklassig restaurang, vars frontfigurer Rafael Löfstedt och Markus Eriksson tidigare har tjänstgjort på svenska stoltheter som Oaxen skärgårdskrog och gamla Edsbacka värdshus.

Den trerättersmiddag som ingår i vårt gourmetpaket lever verkligen upp till förväntningarna. Servicen är ytterst kunnig och tillmötesgående. Skippa vinpaketet och bara ta en liten slurk av chardonnayen? Inga problem. Hoppa på vinpaketet igen eftersom chardonnayen är oemotståndlig och nästa vin verkar minst lika frestande? Helt okej det också.

Förrätten är en genial variant på ett klassiskt tema: två spänstiga munsbitar av lättgravad Salmalax med en klick pepparrotssorbet som långsamt smälter ned i den gurkbuljong som hälls i den djupa tallriken vid bordet.

Till huvudrätt serveras dragondoftande Bosarpkyckling, två prima bröstbitar i sällskap av bönor, savojkål och små svartprickiga gelékuber som visar sig bestå av sillrom och ättika. Välkomponerat och genomtänkt utan att kännas överarbetat. Vinpaketet matchar med I Masieri från ºitalienska Angiolino Maule, en pregnant blandning av druvorna garganega och trebbiano.

Efterrätten är en len dröm av nedtonat sött och bittert: valrhonakräm, kaffeskum och glass på vanilj och palsternacka.

Efter denna måltid är vi nöjda men inte dästa, och fullt redo att inta vårt eget spa. Femåringen får med andra ord sitt livs kvällsbad i en omväxlande konstant och pulserande ström av bubblor.

Den överdådiga sängen kommer från svenska prestigetillverkaren Carpe Diem och är så hög att man måste klättra upp i den. På nattygsbordet står en liten pekskärm varifrån all teknik i rummet styrs: tv, ljudvolym, klimatanläggning och belysning. Det är helt och hållet vårt eget fel att vi inte lyckas släcka alla lampor. Inte gör det något heller; det är så tyst, svalt och bekvämt att vi sover gott ändå.

Frukosten nästa dag blir ett kärt återseende med köket. På buffén hittar vi havtornssill, ekologisk yoghurt och en sensationellt god skinka från Nibble gård. Varma rätter beställs à la carte och vi kan konstatera att äggröran, den stekta korven och sjuminutersägget har hanterats med både kompetens och kärlek.

Sedan tar vi en tur på stan, där aprilvindarna härjar fritt och gatorna är fulla av omkullblåsta cyklar. Fyrisån svämmar över av brunt smältvatten och ser verkligen ut att vara full av bayerskt öl där den skummande far genom Islandsfallet.

 I en trevlig engelsk bokhandel köper vi en temugg med texten ”Keep calm and carry on” (brittiska regeringens uppmaning till folket under andra världs¬krigets inledningsskede). Vilket påminner oss om att det är dags att gå tillbaka till hotellet, där vi har erbjudits att dricka afternoon tea innan vi checkar ut.

Det är inte bara buffén med scones, nybakta surdegsbaguetter och allehanda söta bakverk som lockar. Villa Anna är ett  hotell av det ovanliga slag där vistelsen är en upplevelse i sig, och där omsorgen om gästernas komfort så att säga skapar ett nytt och behagligare gränssnitt mot verkligheten.

Klart att man tar chansen att hänga kvar en stund.