Den som inte bryr sig om trivialiteter som pengar väljer förstås kungasviten för över 100.000 kronor natten. Då ingår förvisso egen butler.

Savoy återinvigdes i oktober efter en tre år lång och rekorddyr renovering. Officiellt landade notan på 2,3 miljarder kronor, men det dubbla har nämnts.

När vi släntrar in någon månad efter nyöppnandet får vi hjälp av tre olika personer – dörrvaktmästaren, portier ett och portier två – innan vi ens har hunnit fram till ­incheckningen. Glöm all väntan vid en recep­tionsdisk. Vi slussas över lobbyns svartvita marmorgolv till ett inre rum och bjuds en sirligt snidad fåtölj att vila i några sekunder innan portier nummer tre följer oss upp i hissen till rummet.

Vart vi än strosar finns personal som vill berätta om hotellet. I hallen intill The American Bar finns för säkerhets skull en utställning med memorabilia – i ett glasat väggskåp bland annat registerkortet med Marlene Dietrichs önskemål: ”12 rosa ­rosor vid ankomst samt en flaska Dom ­Perignon på kylning.”

Atmosfären är magnifik med art déco som dominerande tema blandat med edwardiansk stil. Bland nyheterna finns Beaufort Bar (för champagneälskarna) och Savoy Tea Shop (här görs syndigt goda chokladpraliner inför öppen ridå). 

Afternoon tea på Savoy är ett måste, ­atmosfären i The Thames Foyer är förförande. Från flygeln i lusthuset under den magnifika glaskupolen tonar Yesterday ut och sorlet från andra gäster gör att man känner sig som i en film.

Efter ett uppbåd av sandwichar och scones med hysteriskt fet clotted cream känns det som ett vadderat slag i magen att hugga in på valrhonaapelsinkakan från det imponerande efterrättsfatet. Vid det laget tynger man redan ned dynorna i fåtöljen. Hela ­kalaset går lös på över 400 kronor.

DI Weekends rum kallas Savoy Deluxe King. Det är pampigt utan att vara över­dådigt. Man sladdar omkring i den oerhört tjocka heltäckningsmattan och sängen är modell prinsessan på ärten. Väldigt skön.

Inredningen är en gyllene bonanza där det mesta är guldfärgat, såväl tavelramar och speglarnas ornament som de tjocka ­sidengardinerna. Det edwardianska skrivbordet är inköpt på Bonhams auktionshus, avslöjar en kvarglömd klisterlapp.

Rummet är så välisolerat att man kan ­höra sina egna andetag.

The Room Bar – ingen minibar här inte – innehåller bland annat en halvflaska Louis Roederer Brut NV för nära 730 kronor. Kvittot kan vi hiva i en förgylld papperskorg med handmålade pioner.

Skulle man behöva ett privatplan eller helikopter går det att ordna. Bara att trycka på ”concièrge” på telefonen. Vårt rum hör inte till de lyxigaste så alternativet ”butler” saknas. Däremot finns en knapp för restaurangbokningen. Önskas speciella kuddar ­eller täcken: ”housekeeping”-knappen.

Det finns en handfull knappar till och vi umgås en stund med tanken att trycka på alla samtidigt för att se vem som svarar snabbast. I stället lugnar vi ned oss med en drink i The American Bar. Servitören avslöjar att maxgränsen är tre dry martini. Vi nynnar med i barpianistens Ain’t misbehavin’ och nöjer oss med en White Lady för nätta 180 kronor.

Savoy öppnade 1889. Det var det första lyxhotellet som även hade elektrisk belysning och ”ascending rooms”, det vill säga hissar. Man var också först med privata badrum.

Kändisarna som passerat genom lobbyn är som en Vem är vem över svunna tiders stjärnor och makthavare: Marilyn Monroe, Vivien Leigh, ­George Bernard Shaw, Noel Coward, George Ger­sh­win och H G Wells för att nämna några. Konstnären Monet använde utsikten från hotellet som motiv. Oscar Wilde bodde här och Churchill ­lunchade här under kriget och besökte sin middagsklubb The Other Club ända fram till sin död 1965.

Men det är inte bara gästerna som har varit något utöver det vanliga. Guccio Gucci jobbade som diskare på hotellet innan han kom i gång i modebranschen, och César Ritz fick sparken härifrån och startade eget.

Bara att besöka herrummet är en upp­levelse. Personalen hjälper till med i princip allt utom att dra ned gylfen på en. De vrider på och av vattenkranen och sträcker fram handduk och konverserar hövligt om man är pratsjuk.

Morgontidiga kan redan vid halv sju bege sig till Fitness gallery – inte gym, mind you. Här finns pool och två träningsrum, ett med styrketräningsmaskiner och ett med löpband och cyklar. Massage och spabehandlingar erbjuds förstås också.

Att vi saknar badkläder är inget problem. Concièrgen skickar en löpare till närmaste butik och exakt 22 minuter senare knackar det försiktigt på dörren. Utanför står en servitör med en bricka balanserande på sträckta fingrar. Badbyxorna är inslagna i Savoys presentpapper.