Satsningen på höjt tak och höjd nivå i a-kassan måste tas bort, säger han.

Håkan Juholt, som haft den färdiga budgetmotionen med sig hem över helgen innan­ den nu ska skickas ut till riksdags­ledamöterna, har fått kalla fötter.

De tre ansvariga politiska sekreterarna på budgetavdelningen ser förskräckt på när mobiltelefonen passas fram och tillbaka mellan kanslichefen Sven-Eric Söder och partiets ekonomiskpolitiska talesperson Tommy Waidelich.

Håkan Juholt är mycket bestämd. Det har precis gått upp för honom att a-kassan – med anslagen för att höja ersättningsnivån och sänka avgiften – utgör den enskilt största posten i budgeten.

Han har under de senaste veckornas budgetupptakt som ett mantra upprepat behovet av investeringar i infrastruktur och utbildning. Det är där tonvikten måste ligga, säger han. Annars kommer det att vara ­öppet mål för Fredrik Reinfeldt och ­Anders Borg att utmåla oss som ett bidrags­parti, förklarar han 20 minuter innan budgeten ska skickas ut.

Tommy Waidelich är ytterst ansvarig för budgeten och är den som samlat in synpunkter från riksdagsgruppen. Han är ­också den som såg till att a-kassereformen skrevs in i budgetmotionen bara några ­dagar tidigare. Men nu, med en uppjagad Håkan Juholt i telefonen, viker han sig utan invändningar.

I stället kommer protesterna från de ­politiska sekreterarna. A-kassan är inte vilken fråga som helst, en så pass stor förändring måste förankras i partiet först, anser de. Men det är förgäves. Stryk de 2 miljarderna som höjningen av a-kassan motsvarar och lägg pengarna på annat, lyder ­ordern från partiledaren. Han har även en djärv plan för hur det ska gå igenom.

”Smyg igenom det. Det var så han sa. Vi sa att det var en grandios felbedömning, men det hjälpte inte”, berättar en källa.

Det som sedan sker saknar motstycke i Socialdemokraternas 122-åriga historia.

Det borde inte ha blivit Håkan Juholt. Jan Nygren ser valet av Socialdemokraternas åttonde partiledare genom tiderna som ett symtom på partiets djupa kris.

”Nej, han var naturligtvis varken första-, andra- eller tredjehandsvalet. Men olika delar av partiet blockerade varandra. En och annan kandidat tackade också nej. Plötsligt stod bara Håkan Juholt där”, säger Jan Nygren.

Han har själv en gång varit en partiledarkandidat, 1995, när Ingvar Carlsson bestämt sig för att avgå. Men Jan Nygren tackade nej. I dag är han seniorkonsult på Hallvarsson & Halvarsson och har en rad styrelseuppdrag.

Jan Nygren gick med i partiet för 45 år sedan och blev ordförande för SSU 1978. Då satt partiet också i opposition. Det var första gången sedan 1930-talet.

”Då var det ingen som tvekade en sekund om att vi skulle vinna tillbaka makten”, ­säger han.

De gjorde de också, 1982, då partiet fick 45,6 procent. En bra siffra, men långt ifrån rekord för Socialdemokraterna. I dag ligger partiet på 27,7 procent, enligt den ­senaste SCB-mätningen.

Jan Nygren anser att Socialdemokraterna har svikit medelklassen.

”Socialdemokraterna måste hitta en ­politik även för dem som lever ett strävsamt liv med två tre barn, där båda jobbar, har höga lån på bostaden och kämpar med att få livspusslet att gå ihop”, säger han.

Misstänksamheten mot Socialdemokraterna har blivit stor inom medelklassen som en följd av debatten om fastighetsskatten och förmögenhetsskatten, tror Jan Nygren.

”Det här är människor som tycker att rättvisa är viktigt, vill ha vettiga villkor för de sjuka och arbetslösa och anser att en bra äldreomsorg ska prioriteras. Men man vill inte bara betraktas som ett föremål för ­beskattning.”

Blicken för politiken måste vara riktad framåt, anser Jan Nygren, men säger samtidigt att partiet måste återuppväcka en gammal hjärtefråga. Det handlar om de ”välfärdsskapande krafterna”.

”Det är allt det som gör att vi ska ha råd att förbättra sjukvården och äldreomsorgen utan att höja skatterna. Det handlar om politik som förbättrar företagens villkor så att fler jobb skapas.”

På Jan ­Nygrens önskelista över reformer står frågor som inte ens Moderaterna vågar ta i. En av dem är Lagen om anställningsskydd, LAS.

”Den var en genialisk konstruktion när den skapades, men arbetsmarknaden har förändrats. Man bör titta på det danska systemet, där man flyttar tyngdpunkten från trygghet i anställningen till trygghet i omställningen. Alla borde också ha ett kompetenskonto så att man kan sätta sig på skolbänken om man förlorar jobbet.”

Jan Nygren tycker även en annan för partiet oerhört känslig sak. LO:s ordförande bör inte sitta i partiets högsta ledning.

”Kontakten med fackföreningsrörelsen är viktig, men både partiet och facket skulle må bra av en friare roll till varandra. LAS-frågan är ett exempel på varför LO:s ordförande inte bör sitta i Socialdemokraternas verkställande utskott”, säger han.

Ordern om att stryka a-kassereformen på omkring 2 miljarder kronor från den 140 sidor tjocka budgetmotionen 20 minuter innan den ska delas ut till riksdagsledamöterna sprider en desperation på den socialdemokratiska budgetavdelningen.

Håkan Juholt är själv inte på plats och det är oklart om han inser vad det innebär. Det blir de tre politiska sekreterarna, som ­Håkan Juholt senare ska komma att anklaga för att ha gjort ett hafsverk, som tar sig an uppgiften. De gör precis som Juholt sagt. Tar de 2 miljarder som var avsatta för a-kassan och lägger dem på andra budgetposter. Tabeller summeras på nytt och texter skrivs om. Ungefär en timme försenad skickas budgetmotionen ut till partiets 112 riksdagsledamöter.

Dagen därpå, under tisdagseftermiddagen den 27 september, är det dags för Tommy Waidelich och Håkan Juholt att presentera sin budgetmotion.  Närvarande personer menar att något liknande aldrig skett i partiet.

Det sker i två akter. Den första inleds med att Tommy Waidelich visar ett antal powerpoint-bilder. Runt honom i sammanträdesrummet på plan tre på det socialdemokratiska riksdagskansliet sitter partiets högsta representanter i riksdagens utskott. När han är klar begär partiets arbets­marknadspolitiska talesperson Ylva Johansson ordet.

”Hon var jäkligt förbannad”, beskriver en person.

Hur tror ni vi ska kunna möta våra medlemmar med det här, frågar Ylva Johansson retoriskt och runt om i sammanträdesrummet sitter de andra och nickar. Fler tar till orda. Efter åren av frän kritik mot rege­ringens hantering av de arbetslösa, att då helt plötsligt strunta i a-kassan, är för mycket­ för de ledande partiföreträdarna.

Håkan Juholt säger inte mycket. I stället är det Tommy Waidelich som nervöst försöker lugna sina kolleger. Men det är lönlöst. Mötet avslutas.

Som alltid på tisdagar väntar ­mötet med samtliga S-ledamöter direkt ­efter. Efter en promenad genom riksdagens underjordiska gångar till andrakammarsalen, där övriga riksdagsledamöter redan slagit sig ned, släpper alla hämningar.

Ylva Johansson gör ett ännu argare inlägg. Andra, även tidigare lojala med Håkan Juholt, följer efter. Besvikelsen är stor. Parti­ledningens kompetens och ledarskap ifrågasätts öppet.

Den här gången kan inte Håkan Juholt tiga utan går i svarsmål. Men hans ord ­väger inte tyngre än någon annans. Nederlaget är ett faktum.

”Vi har en budgetmotion som inte håller måttet. Den måste helt enkelt skrivas om”, skriver partiets gruppledare Carina ­Moberg i ett internt mejl efter mötet. Mejlet läcker snabbt till medierna. Så blir det också,­ budgetavdelningen får i uppgift att skriva in a-kassan igen.

För att återupprätta sin rejält skadeskjutna ställning i partiet filar Håkan Juholt på en försvarslinje. En linje som enligt Di Weekends källor innehåller många osanningar. Påståenden som ska få personer i hans närhet att ställa frågan: Hur kunde denna man bli Socialdemokratraternas parti­ledare?

Ardalan Shekarabi blev ordförande för SSU 2003. Det var året efter att Socialdemokraterna vunnit valet för tredje gången i rad. Partiet fick 39,8 procent av rösterna, Moderaterna 15,2 procent.

I dag är Ardalan Shekarabi föräldraledig, men ska efter årsskiftet börja på sin doktorsavhandling på juridiska fakulteten vid Uppsala universitet.

Rikspolitiken har han lämnat, men kvar efter honom finns ett ­dokument på 118 sidor: Kriskommissionens slut­rapport, som han var en av huvudförfattarna till.

Den överlämnades till partiet i februari i år, månaden innan Håkan Juholt valdes till partiledare. Vad som sedan hände med rapporten vet inte Ardalan Shekarabi.

”Partiet hade goda förutsättningar när vi presenterade vårt arbete i februari. Men 2011 är ett förlorat år för Socialdemokraterna”, säger han.

Kriskommissionens slutsats borde ha fått alla varningsklockor att ringa. Det man slog fast var att partiet saknar en relevant politik för de samhällsproblem som människor upplever i sin vardag.

”Vi är i behov av en uppdaterad samhällsanalys och måste utifrån den ägna oss åt politikutveckling. Det är där man måste börja”, säger Ardalan Shekarabi.

Håkan Juholts installationstal på kongressen var präglat av vänsterretorik och väckte en otrolig entusiasm. Ardalan Shekarabi tycker inte att det är fel att identifiera marknadsekonomins brister. Felet är att det saknas en politik för att avhjälpa dessa brister.

”Det blev uppenbart för medborgarna när Caremaskandalen briserade. Vi hade inget trovärdigt alternativ till regeringens politik”, säger han.

En viktig faktor som bidrog till att göra svenska Socialdemokraterna till ett av världens mest framgångsrika partier under 1900-talet var förmågan att locka till sig landets främsta akademiker. Det gjorde att partiet aldrig stagnerade, säger Ardalan Shekarabi.

”Partiets kris i dag kan inte avhjälpas på egen hand, vi måste återigen rikta blicken utåt. Vi måste knyta till oss forskare och ­experter. Personer som kan hjälpa oss att forma en politik som är effektiv och som bygger på kunskap.”

Utvecklingen det senaste decenniet har gått i motsatt riktning. Såväl ledande tjänste­män som många av de politiska stjärnorna har lämnat partiet, konstaterar den tidigare SSU-ordföranden.

”Socialdemokraterna måste vara ett av de partier i hela västvärlden som har flest personer med erfarenheter från regeringsställning, internationella uppdrag och ­andra tunga positioner i samhället. Det är en resurs vi måste utnyttja.”

Måndagen den 3 oktober, knappt en vecka efter att Håkan Juholt och Tommy Waidelich under förnedrande former blivit överkörda, är det dags för ett nytt möte med riksdagsgruppen.

Budgeten, där förstärkningen av a-kassan nu åter finns med, har fått grönt ljus av ett extrainkallat gruppstyrelsemöte några dagar tidigare. Håkan Juholt har ­suttit i SVT:s morgonsoffa och intervjuats i Aftonbladet om det interna mejlet och den hårda interna kritiken. Han förnekar allt.

”Vi ska inte vara ett land där sjuka och ­arbetslösa tvingas till fattigdom. Att någon trodde att vi skulle presentera en budget som innehöll något annat tycker jag är ­komiskt”, säger Håkan Juholt till Aftonbladet.

Dessutom påstår han att den budget riksdagsledamöterna en vecka tidigare fick i sin hand långt ifrån var klar.

”Det var ostrukturerat. Det saknades ­flera kapitel i den.”

Hans medarbetare, såväl i staben av ­politiska sekreterare som flera riksdagsleda­möter, har en annan bild. Budgeten var klar. Inga kapitel saknades. Men i stället för att säga som det är och medge sitt misstag för gruppen, inleder Håkan Juholt riksdagsgruppmötet med ett känsloladdat försvarstal där han på ett helt annat sätt beskriver vad som skett.

Det är mitt fel, allt är mitt fel, börjar han.

När jag fick utkastet på söndagskvällen och såg att höjningen av a-kassan inte fanns med skulle jag ha stoppat det. Jag tvekade. Men jag tänkte ändå att vi kör så att gruppen får ta del av det och så har vi en bred diskussion, förklarar Håkan Juholt för sina kollegor, ­varav flera var med när Håkan Juholt krävde att a-kassan skulle strykas ur budgeten.

”Det är direkt lögn att han hade funderat på att stoppa det. Det var ju han som hade krävt att a-kassan skulle tas bort”, ­beskriver en person.

Här någonstans, på detta möte som äger rum fyra dagar innan hyresskandalen briserar, har Håkan Juholt hittat den strategi som han håller fast vid under de följande veckornas mediestorm. Oavsett om det handlar om den ersättning han ­begärde från riksdagen för sambons hyra eller felaktiga uppgifter om antalet socialbidragstagare i en frågestund med stats­ministern, är felet inte hans.

”För att Socialdemokraterna ska återvinna förtroendet bland medborgarna måste vi göra upp med det som svenska folket tyckte att vi misslyckades med när vi ­regerade. Man har inte glömt. Arbetslös­heten steg och klyftorna växte. Det var där vi tappade vår trovärdighet.”

Det säger Jytte Guteland, ordförande för SSU fram till i augusti i år. I dag skriver hon sin magisteruppsats i nationalekonomi vid Södertörns högskola.

Att Socialdemokraterna inte lyckas opponera med framgång mot Fredrik Reinfeldt och hans regering trots att det råder mass­arbetslöshet är för att medborgarna inte tror att vi skulle göra det bättre, resonerar hon.

”Vi har fallit in i en livsfarlig roll som inte alls passar socialdemokratin. Vi uppfattas som nejsägare utan att ha de alternativa svaren. Om man inte är positiv till den utveckling som sker måste man väldigt tydligt formulera vilken alternativ utveckling vi ska ha. Man kan inte ligga som ett ankare i utvecklingen utan egna reform­förslag”, säger Jytte Guteland.

Ett tydligt exempel är den socialdemokratiska slagpåsen rut, avdraget för hushållsnära tjänster. Regeringen presenterade reformen som en åtgärd för att mot­verka stressen och hjälpa småbarnsföräldrar att få vardagspusslet att gå ihop.

”Utifrån sett ser det ut som vi inte såg stressen alls. Vi hamnade i ett läge där vi måste säga ja eller nej till den reform som regeringen snickrat ihop. Vi sa nej utan att ha en egen reform att ställa emot. Då hamnar vi till slut i ett läge där vi har tappat all trovärdighet och vår enda utväg är att ändra position.”

Det finns ett tomrum i svensk politik. Folk suktar efter en progressiv röst, tror Jytte Guteland. Om Social­demokraterna inte tar den rollen, kommer någon annan att göra det. Men frågan är om Håkan Juholt är rätt person? Jytte Gute­land svarar som många andra i partiet har gjort när de fått frågan om de har förtroende för partiledaren: Det är en fråga för  verkställande utskottet, VU, som är partiets högsta beslutande organ mellan kongresserna. Men Jytte Guteland går sam­tidigt ett steg längre:

”Jag tycker att det verkställande utskottet har blivit för passivt. De måste vara medvetna om att det är de som i ett sådant här krisläge avgör hur framtiden ska se ut. Det är inte en enskild medlem i partiet. Det är inte svenska folket. Det är inte medierna. Det är hos VU bollen ligger.”

Det är fredagen den 14 oktober klockan 9.00 när det verkställande utskottet möts på partihögkvarteret på Sveavägen 68. Två veckor och tre dagar har gått sedan den där tisdagen då riksdagsledamöterna gjorde uppror. En vecka har gått sedan Håkan ­Juholts tvivelaktiga bostadsersättning från riksdagen avslöjades. Flera medier rapporterar nu att Håkan Juholt kommer att tvingas avgå. På väg in på mötet är det också vad majoriteten av ledamöterna har bestämt sig för, enligt flera källor till Di Weekend. De har alla hört Håkan Juholts förklaringar. Men de har slutat tro på dem. De vet att ­deras partiledare inte drar sig för att fara med osanning.

Hur det slutade vet vi. Håkan Juholt ­sitter kvar. Exakt vad han gjorde för att få ledamöterna att gå ut i foajén på Sveavägen 68 och uttala sitt stöd för honom vet vi där­emot inte. Kanske var det för att han för en gångs skull sa som det var. Ni kan inte avsätta mig. Det kan bara en kongress. I stället lanserade han en plan för hur han skulle­ resa runt i landet och träffa medlemmar.

Partiets nästa ordinarie kongress är i april 2013.

Fotnot: Beskrivningen av budgethanteringen bygger på intervjuer med ett antal personer med god inblick i Socialdemokraternas ledning. Uttalandena från Håkan Juholt är inga direkta citat, utan är återgivna av våra källor.