Världens ledare möts för klimatförhandlingar i Durban. För att ha 50 procents chans att undvika en katastrof krävs att jordens uppvärmning hålls under 2 grader. Med nuvarande åtaganden är framtidspro­gnosen dyster.

De rika länderna äventyrar Kyoto­protokollet och vill inte diskutera hur ­finansieringen av klimatarbetet ska se ut. Samtidigt slår klimatförändringarna redan hårt mot fattiga kvinnor och män. Behoven av åtgärder är akuta, men pengarna uteblir. Ju längre det dröjer, desto dyrare blir notan.

Svenska politiker framställer det som att de driver på förhandlingarna och står på de fattiga ländernas sida. Sanningen är att Sverige på punkt efter punkt sviker.

ºEU:s mål är att minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent till 2020. Tidigare drev Sverige målet 30 procent, men det gör man inte längre trots att forskning visar att EU behöver minska utsläppen med 40 procent till 2020.

ºSvenska regeringen och EU ­säger att man stöder en andra åtagandeperiod i Kyotoprotokollet. Men den som läser det finstilta ser att det bara gäller om Kina och Indien gör liknande bindande avtal – trots att de inte har skapat klimatförändringarna och brottas med utbredd fattigdom.

ºI klimatavtalen har i-länderna lovat att ”utsläpparna ska betala” ­eftersom i-länderna står för 80 procent av de historiska utsläppen. Löftena innebär att de ska bistå fattiga länder ekonomiskt och att pengarna ska tas från andra budgetposter än biståndet. Så svarade också sex av sju partier i Diakonias och Svenska kyrkans klimatenkät 2009 (Moderaterna avstod från att svara på frågan). Trots det har Sverige inte bidragit med en enda ny krona utan tagit från biståndsbudgeten. Socialdemokraterna lovade att bidra med nya klimatpengar, men backar i skuggbudgeten.

ºI klimatenkäten svarade samma sex av sju partier att Sverige ska vara ”pådrivande att hitta nya finansieringskällor” för klimatinsatser i fattiga länder. Men Sverige har inga ­positioner och säger nej till förslag som presenterats. Tyskland och Frankrike föreslog nyligen en transaktionsskatt, som EU-kommissionen backade upp. Sverige sa nej.

Det finns förslag på beskattning av sjöfart och flyg inom EU. Men Sverige har varit avvaktande.

ºI samband med beslut om EU:s utsläppshandel 2008 gavs direktivet att minst 50 procent av inkomsterna ska gå till nya klimatinsatser. EU:s kommissionärer gav löftet att delar av pengarna ska gå till fattiga länder som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Men i den svenska ­regeringens budget finns inget av detta.

EU har hittills inte tagit ansvar för att rädda klimatförhandlingarna. Nu har dock en politisk vilja uttryckts av finans- och miljöministrar i Ecofin och Miljöminsterrådet. Man slog fast att EU ska bidra med sin andel av klimatfinansieringen, göra en färdplan för hur finansieringen ska öka samt identifiera nya inkomstkällor. EU ­säger sig också vara öppet för en ny åtagandeperiod inom Kyotoprotokollet.

I morgon träffas EU:s statsöver­huvuden för att fastställa positioner inför Durban. Om Sverige ska föra klimatarbetet framåt behöver följande ske:

ºUttryck ett icke-villkorat stöd för en andra åtagandeperiod under Kyotoprotokollet.

ºKlargör att Sverige konsekvent agerar för att EU:s utsläppsminskningar höjs till minst 30 procent till 2020. Driv också målet att nå 40 procent.

ºLev upp till Sveriges åtaganden att klimatinsatser inte ska tas från biståndsbudgeten.

ºRedovisa hur Sverige lever upp till EU-direktivet att intäkter från ­utsläppshandel används för klimatinsatser.

ºUtarbeta en strategi och plan för att infria löften om klimatfinansiering.

Det är upp till bevis. Vi står inför en klimatkatastrof och då duger inte tomma ord. En aktiv politik krävs för att åstadkomma resultat i Durban.

Bo Forsberg, generalsekreterare, biståndsorganisationen ­Diakonia.