Den första fråga vi ställer oss när vi får menyn på Bastard är: Var är den omtalade inälvsmaten?

En kalvtunga och ett grillat oxhjärta är snarast att betrakta som undantag på en meny som innehåller ett dussintal ­mat­rätter, däribland något så basalt som en pizzetta Margherita (en mindre pizza) från vedugnen.

Vid nästa besök står i stället ­kyckling­lever, grispaj och kalvbräss på menyn. Med undantag för grispajen är det ingen helt ovanlig restaurangmat.

När vi frågar servitören tillstår han att ryktet om inälvsmaten är överdrivet.

Menyerna finns inte på restaurangens hemsida. De få restauranger som inte publicerar dem brukar säga att det är för att menyn ändras så ofta (hur svårt kan det vara att uppdatera en hemsida?), fastän det inte är så. På Bastard däremot har det faktiskt varit i princip helt olika menyer vid våra besök.

Bastardplankan är ett undantag. Det är en planka med kallskuret som passar ­ypperligt för den som bara vill slinka in för ett glas vin med något tilltugg.

Den traditionella uppdelningen i för- och varmrätter saknas. Gör inte misstaget att beställa in för mycket mat på en gång. Här går det undan i serveringen, så beställ ett par rätter i taget (storleksmässigt är de som generösa halvportioner) tills ni är mätta.

Det är sällan man får förmånen att skriva att en restaurang som recenseras på de här sidorna är billig, men så är det i det här fallet. De tolv rätter som serverades ­senast vi var på besök kostade i genomsnitt 110 kronor – mycket prisvärt.

Maten är enkel, rustik och mycket ­väl­smakande. Tillagningen i det öppna köket kan de som sitter på höga stolar längs den långa bardisken följa. Köksmästaren och krögaren Andreas Dahlberg är han med de tatuerade armarna.

Serveringspersonalen är kunnig, trevlig och mycket hjälpsam. De ger intryck av att ha koll på varenda spansk lufttorkad skinka som korsat Öresund. Vid vårt första besök, på uteserveringen på gården, slår de sig gärna ned på en ledig stol för att svara på frågor och berätta om maten. Det kan behövas, för menyn är ­extremt kortfattad och inte helt lättolkad.

Hade det inte varit för att vi vid ett ­senare besök blir tvungna att utkämpa ­något av en dragkamp för att få behålla ett exemplar av menyn, som är tryckt på vanligt papper, hade toppbetyget 5 för servicen varit inom räckhåll. Efter att ha gått vinnande ur den kampen blir vi lite nonchalerade, tyvärr.

Lokalen är av saluhallskaraktär med schackrutigt golv, vitt kakel på väggarna och stora välvda fönster mot gatan. Atmosfären är som på en riktigt trevlig bistro i svensk tappning.

På väggarna hänger skolplanscher med djur i genomskärning och några svartvita fotografier, bland annat ett som avslöjar att det var systembolag här en gång i tiden. I dag kan man dricka mycket prisvärda viner som inte finns i Systemets sortiment, till exempel en nyare rioja. Vilken rioja kan vi tyvärr inte upplysa om, dragkampen om vinlistan förlorade vi.