Men i sitt yttrande till Finansinspektionen, när kraschen väl var ett faktum, hävdar den tidigare vd:n Mikael König att han visst informerat styrelsen om att FI ”hade synpunkter”. Och att han löpande informerat såväl styrelseordföranden i banken (Stefan Dahlbo) som ordföranden i moderbolaget (Mats Qviberg).

Finansinspektionen talar klarspråk i beslutet om att dra in banktillståndet: ”Banken har grovt överträtt de mest centrala bestämmelserna i svensk lagstiftning”. Myndigheten talar om HQ Bank ”i praktiken saknat effektiv ledning”. Och så vidare.

Men när FI beskriver sina tidigare tillsynsinsatser i HQ Bank saknas de klara orden. Inspektörerna har ”ifrågasatt” det ena och andra, som bemanningen på riskavdelningen och riskmåtten. Och de ”uppmanade” banken att göra stresstester.

Myndigheten talar helt enkelt gammal diplomatisk kanslisvenska, där underdrift är norm. Och det är FI inte ensam om. Riksrevisionen gör det ofta fortfarande. Inom flera av myndigheterna som sorterar under Försvarsdepartementen råder administrativt kaos. Då talar Riksrevisionen om ”brister” och om att ”ytterligare förbättra analys och dokumenterad kvalitetssäkring”.

Trotjänare i staten förstår vad som menas. Men nya generationer tjänstemän förstår inte eufemismer.

Kanske begrep inte König, Dahlbo och Qviberg precis hur allvarlig kritiken från FI var när myndigheten sa att den ”ifrågasatte” olika fenomen i firman. Ifrågasätta, vadå? Det gör ju folk dagarna i ända. Möjligen hade de behövt höra att Finansinspektionen ansåg att HQ Bank var helt jävla off och omedelbums måste göra ny riskvärdering och stresstest.

Nåja, svordomar hör inte hemma i myndighetsspråk. Men tydlighet är en nödvändighet. Vad som var självklart i går är det inte i dag, myndighetsspråket måste moderniseras.

Det innebär inte att Finansinspektionen är skyldig till HQ Banks fiasko. Men den som talar klarspråk löper betydligt mindre risk att dras med i skyll ifrån-karusellen.