Rusthållargården har anor från 1675. Hotell- och restaurangrörelse har bedrivits här sedan 1904, ett familjeföretagande som är inne på fjärde generationen.

I dag är det en omfattande anläggning som förutom huvudbyggnaden består av en rad fastigheter. Tre av dessa är stora ­villor som ligger på rad längs vägen som leder fram till hotellet. Villan närmast ­huvudbyggnaden är dock privatägd.

I källarplanet på den borterst belägna Kaptensvillan ligger vad som kallas spa: en liten inomhuspool, populär bland barnfamiljer, och bastu. Den som söker ett ­riktigt spa med behandlingar hänvisas till Tranans Spa.

Att kosta på sig några hundralappar extra för havsutsikt känns som en självklarhet. Till vår besvikelse ligger balkongen dock i direkt anslutning till ­rums­grannens och är så liten att det i praktiken känns som om man delar balkong.

Vårt rum är stort och ljust med ett rejält fönsterparti mot havet och det lilla samhället. Tapeterna har fiskekrokar som mönster, det är ingen tvekan om att vi bor i Fiskarrummet.

Det är ett komfortabelt boende som dock brister i vissa detaljer: minibaren är inte kall och det saknas tvål på badrummet.

Rusthållargårdens motto är ”Nutida komfort i dåtida miljö”. Komforten är det som sagt inget större fel på, men miljön känns onekligen otidsenlig. Inte så mycket i rummen som i de allmänna utrymmena där stilblandningen i vissa fall är rätt förfärlig. Den kvalitetskänsla som Rusthållargården förtjänar saknas.

En rad paket erbjuds, vi valde en minisemester (två övernattningar) för 2.595 kronor. Då ingår en tvårättersmeny första dagen och en femrätters den andra.

Rusthållargården har tagit fasta på den rådande trenden med närproducerade råvaror. Under vårt besök njuter vi av betor från Nyhamnsläge, tomater från Viken, ­örter från Skäret och skånskt gårdslamm.

Ostarna kommer från Ven och Vilhelmsdals gårdsmejeri. Då är vi förvisso ända borta på Österlen, men låt gå, Vilhelmsdals levererar ju ostar av ypper­sta klass till kända stjärnkrogar.

Lite oväntat är tvårättersmenyn mer spännande än den större. En liten platå med husets specialiteter – vid det här tillfället bland annat skinka, paté, sill och lax – är en utmärkt upptakt. Till den serveras en snaps, Purity vodka från Eslöv. Ett mer väntat val hade förstås varit Karlssons vodka från Bjärehalvön. 

Även på vinsidan bjuds det på överraskningar, till exempel en österrikisk chardonnay från vinodlaren Birgit Eichinger.

Den lågtempererade kummeln med blåmusselbuljong och ragu på gårdsfläsk är huvudrätten med det där lilla extra som ger ett bestående matminne. Rent ­visuellt har rätten också en liten clou – en ­zuc­chini­blomma som köksmästaren plockat i grannbyn Brunnby på vägen till jobbet.

Restaurangen är prisvärd. Ingår den ­inte i boendet kostar stora menyn 595 kronor. Servicen håller också hög klass. Vi upplever restaurangpersonalen som både kunnig, intresserad och framför allt serviceminded – ett av få engelska ord som inte riktigt fått fäste i svenskt språkbruk.

För den golfintresserade finns en tredje anledning att ta in på Rusthållargården: Mölle golfbana, spektakulärt belägen längst ute på Kullahalvön med havsutsikt i tre väderstreck. 

I dag skulle det vara omöjligt att an­lägga en golfbana på en sådan plats, i ett naturreservat, men Mölles golfbana är från 1943 och räknas som en av Sveriges vackraste.

Rusthållargården erbjuder förstås golfpaket – och på golfbanan bjuds det på mer närproducerad mat. Kiosken mellan elfte och tolfte hålet säljer underbart god varmkorv från Per i Viken. Det blir så att säga pricken över i på en oväntat angenäm gastronomisk weekend.