"Det ligger i historia och tradition att man ska äga sitt boende”, säger Fredrik Junestrand, som sedan 2005 är chef för svenska Exportrådet i Spanien.

Trots att han säger att Exportrådet fortfarande lyckas locka svenska bolag till landet, märks de dåliga tiderna tydligt. Han har bott i landet i mer än 15 år och säger att det under den tiden för  det mesta pekat uppåt, åtminstone fram till 2007.

"Spanien har haft nästan 20 års extrem BNP-tillväxt.”

Även utvecklingen på den spanska bomarknaden var extrem, och priserna steg mer än spanjorernas löner. Många valde ändå att prioritera det egna boendet.

"Men när en allt högre andel av människors inkomst läggs på boendet innebär det en allt högre risk”, säger Fredrik Junestrand.

Att bomarknaden stannade slog hårt mot Spaniens stora byggsektor, som på senare år även fått se EU:s omfattande infrastruktursatsningar mattas av. I Madrids förorter vittnar tomma och halvfärdiga höghus. där byggandet har stannat av, om krisens allvar.

Nedgången slog även direkt mot bankerna. Många spanjorer finansierade sitt risktagande med hjälp av lokala sparbanker, kända som Las Cajas. Förutom ett par jätteaktörer, som Santander och BBVA, består den spanska bankmarknaden nämligen av en uppsjö mindre banker.

Nyligen förlorade sparbanken Cajasurs ledning, som består av ett gäng åldrade män i prästuniform, kontrollen över sin verksamhet till det statliga bankräddningsorganet FROB. Cajasur kontrollerade över hälften av bankverksamheten i sin hemstad Córdoba, en stad med 320.000 invånare i södra Spanien. Starka kopplingar till kyrkan är visserligen ett vanligt inslag i det spanska näringslivet, men är inte representativt för sparbankerna. Men det ligger nära till hands att misstänka att fler faktorer än de rent affärsmässiga spelat in när banken lånat ut pengar.

Samma starka lokala närvaro återfinns bland småbanker över hela landet. Den nära relationen till kunderna pekas ut som en förklaring till bankernas problem i dag. 

I sviterna av Cajasurs kollaps har flera av de omkring 45 sparbankerna börjat gå samman, efter uppmuntran från centralbanken Banco de España. Förhoppningen är att ett 20-tal lite större aktörer i stället för dubbelt så många små, ska öka stabiliteten.

För trots att Spanien inte har så stor statsskuld har medborgarnas höga belåning satt skräck i bedömare utomlands.

”Spanien är allvarligt. Det är ett stort land”, berättade ekonomen och Financial Times-krönikören Wolfgang Münchau när han i dagarna gästade svenska Avesta för att ge sin bild av förutsättningarna för eurozonen under Engelsbergsseminariet, som arrangeras av Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse och som samlat en rad tunga forskare och ekonomer i en herrgård i Dalarna.

”Om ni vill ha optimism är jag inte rätt man att bjuda in”, var hans öppningsreplik innan han berättade om sin oro för eurozonens framtid.

Den oron beror till stor del på just Spanien och den höga privata skuldsättningen där. Sedan krisen började har den spanska staten tvingats gå in och rädda banker, vilket enligt Wolfgang Münchau leder till att de privata skulderna nationaliseras.

Den spanska premiärministern José Luis Zapatero har visserligen sjösatt reformer, inte minst inom banksystemet. Men han sällar sig till de politiska ledare som skyller krisen på spekulanter, och för sent insett situationens allvar, anser ekonomen.

”Krisen orsakades naturligtvis inte av spekulanter, även om det förekommer sådana”, säger Wolfgang Münchau.

Även Erik Berglöf, som är chefsekonom på Europeiska utvecklingsbanken och också föreläste i Avesta under helgen, ser allt för omfattande regleringar som en möjlig konsekvens av krisen. Han underströk att problem i Spanien hotar hela Europa eftersom landet har ett så omfattande utbyte med EU:s jättar Frankrike och Tyskland.

”Det är ett banksystem med svaga balansräkningar”, slog han fast.

Fler bedömare ska säga sitt om Spaniens framtid. I dagarna träffas nämligen EU:s finansministrar i Luxemburg för att utvärdera den spanska regeringens sparpaket. Den definitiva bedömningen från EU kommer först i juli, men hittills har Zapateros spar- och reformplaner tagits emot positivt i Bryssel.

Under tiden fortsätter förhandlingarna om fusioner i mindre bankkontor runt om den iberiska halvön. Det gäller att ta tjuren vid hornen.