Antalet köpare är jämnt ­för­delade mellan inkomsgrupperna, men ­köparna i höginkomstgruppen köper mer. Det är naturligt, samma sak gäller bilköp och de flesta andra köp av tjänster och ­produkter.

Poängen med rutavdraget är att fler än bara höginkomsttagare får möjlighet att köpa tjänsten om priset är ­subventionerat. Skatteeffekten i ­Sve­rige i kombination med relativt jämställda löner gör det väldigt dyrt att ­köpa hushållstjänster. Det blir tydligt när man jämför den egna lönen efter skaefter skatt med priset för tjänsten.

Tillväxten i branschen har ­varit enorma 600 procent på bara 2,5 år. Det framgår av ­Skatte­verkets ­upp­gifter om ­rut­avdragets storlek sedan införandet 1 juli 2007. Omsättningssiffrorna, det vill ­säga dubbla ­rut­avdraget, har då växt från 240 miljoner kronor 2007 till minst 1500 Mkr 2009 – och då återstår anmälningar från första halvåret 2009.

I princip har en helt ny bransch uppstått på mycket kort tid. Förutom att ­hushållstjänster finns givetvis andra positiva effekter. Det enskilt största är att branschen ger lokala jobb, ofta en unik möjlighet för många att komma in på ­arbetsmarknaden och dessutom pengar tillbaka till statskassan.

Beräknat på genomsnittligt pris och lönekostnad i Hem Q:s nätverk av ­leverantörer framkommer att varje krona som staten har investerat i rutavdraget ger minst 1,50 kronor tillbaka till statskassan. Det bekräftas av ett ­femtiotal tjänsteföretagare över hela landet. Detta tål väl att ställas mot ­investeringar i till exempel ­dagis­personal.

Lika viktigt är den stora mängden av nya seriösa företag som har bildats. Ett exempel är de 240 företag som har ­ansökt om att genomgå Hem Q:s ­kvalitetssäkring som ställer krav på

f-skattsedel, ansvarsförsäkring, ­nyckel­hantering och inte minst en långsiktig personalpolitik där löner och försäkringar i nivå med kollektivavtal är en viktig del.

Detta är saker som också kunderna lär sig att efterfråga. Vikten av att ­svarta jobb blir vita kan inte nog ­understrykas. Förutom att de som ­utför jobben är försäkrade och ingår i ett pensionssystem kan de anställda känna yrkesstolthet.

Det rimliga vore alltså inte att ­minska eller ta bort en subvention utan i stället öka den så att tjänsterna ­görs tillgängliga för en ännu större målgrupp.

Det finns flera alternativ. Ett är att öka subventionen på det redan befintliga rutavdraget, generellt eller mot vissa grupper, Ett annat alternativ är att ge arbetsgivarna ett ekonomiskt ­incitament för att erbjuda hushållstjänster som löneförmån.

Då kan rutavdraget nå den stora kärnan av behövande, de som försöker kombinera jobb och vardag oavsett ­inkomstläge. Det är till och med så att låginkomsttagare gynnas eftersom de betalar en lägre förmånsskatt. Det är på detta som frågan ­borde fokuseras i stället för att hanteras som ett ­politiskt slagträ.

På längre sikt – när branschen har etablerats inom lagens ramar, när ful-stämpeln har tvättats bort och hushållen har lärt sig att ställa krav på kvalitet och seriositet – ska rutavdraget kunna fasas ut.

I takt med att kunskapen om ­för­delarna med dessa tjänster ökar kommer hushållen att prioritera köp av tjänster som underlättar vardagen framför mer materiella ting. Det gör att en riktad subvention kan ersättas med ­generella bidrag till särskilt utsatta grupper.

Men att nu, när branschen är på väg att etableras, rycka undan det som livnär den vita sektorn är inte bara ­ologiskt utan direkt dumdristigt.

?Göran Gustafsson, vd, Hem Q.se