I rapportern konstaterar tjänstemännen att räddningsprogrammet togs fram för att förhindra en smittospridning av vikande förtroende till andra högt skuldsatta europeiska länder, vilket skulle försvaga värdet på euron och möjligen leda till finansiella chocker som kunde få den globala återhämtningen att spåra ur.

Rapporten konstaterar också att risken för att räddningsplanen ska misslyckas är "utan tvekan hög". IMF- tjänstemännen visar detaljerat hur även minsta avvikelse i valutafondens antaganden om tillväxt, inflation, räntor och andra variabler kan leda till att det grekiska skuldberget fortsätter att växa trots de internationella åtgärderna för att begränsa det.

Givet att Grekland ingår i eurosamarbetet är en devalvering inte en möjlig utväg för landet. Tjänstemännen bedömer i rapporten att Greklands "effektiva växelkurs", inom eurosamarbetet, är övervärderad med upp till 30 procent, och denna övervärdering måste pressas ut ur den grekiska ekonomin i en "lång och smärtsam process"

Enligt rapporten motiveras de extraordinära stödinsatserna lika mycket av de "systemiska risker" som en grekisk betalningsinställelse skulle innebära som av sannolikheten för att programmet verkligen kommer att lyckas.

IMF-tjänstemännens slutsats är ändå att stödprogrammet är motiverat eftersom Grekland har föreslagit en aggressiv plan för att förbättra landets finanser, samtidigt var andra euroländer villiga att hjälpa till, och större problem riskerade att uppstå "om Grekland inte fick chansen att förbättra sin ekonomiska politik".