Musikvärldens just nu allra största talang och framtidslöfte? Tveklöst Taylor Swift, som fyller 19 år nästa vecka.
Att du ändå inte har hört talas om Taylor Swift beror på att hon verkar inom bredast möjliga main-
streamcountry, en genre som numera väldigt sällan hittar utanför USA:s gränser. Att Taylor Swift inte har distribution i Sverige är lika idiotiskt men också typiskt som att Princes första skivor endast gick att köpa på import när det begav sig. Minns att det var först med 1999, hans femte album, som Prince fick distribution
i Europa.
Parallellerna till Prince slutar inte där. Taylor Swift och Prince verkar visserligen i totalt olika universum, men precis som med den unge Prince finns det ingenting coolt eller hippt över Taylor Swift, bara en massa talang. Minns hur även omslagen till Princes två första album var så airbrushade att det var omöjligt att ta dem på allvar.
Taylor Swift och den unge Prince förenas också av att de är obegripligt drivna artister för sin ålder. Båda vägrar att acceptera uppdelningen mellan svart och vit popmusik. Medan Prince obehindrat kunde växla från soul till rock så gör Taylor Swift under sina konserter covers på Eminems Lose yourself och Beyoncés Irreplaceable.
Taylor Swifts debutalbum från 2006 har sålt i tre miljoner fysiska exemplar i USA och ligger fortfarande kvar på Topp 40. Denna uppföljare, Fearless, gick direkt upp på första plats i förra veckan. Inget album som jag hört under 2008 har heller lika många potentiella hitsinglar. Soundmässigt påminner Fearless om Dixie Chicks men melodierna är ännu rakare, ännu mer pop.
Att Jill Johnson på sitt senaste utmärkta album har fått stöd av Liz Rose, samma låtskrivare som assisterar Taylor Swift, är större än någon i Sverige just nu begriper.

GLASVEGAS
Titel: A snowflake fell (and it felt like a kiss)
Skivbolag: Sony


Tage Danielsson och Per Åhlin gjorde aldrig någon uppföljare till filmen om Karl-Bertil Jonsson. Ändå vet vi ungefär hur det gick. En fjortonåring som är arg på världens orättvisor har egentligen bara två alternativ. Antingen gick Karl-Bertil Jonsson med i en arg politisk ungdomsrörelse, drog luvan över huvudet och började kasta gatstenar. Eller också tog han på sig svarta solglasögon och startade ett rockband.
Redan på sitt fenomenala debutalbum, som släpptes för bara tre månader sedan, påminde Glasvegas sångare James Allan inte så lite om en vuxen Karl-Bertil Jonsson. Deras rosenröda socialistiska ideal, deras Robin Hood-
argumentation, deras spräckliga röster.
När James Allan nu dessutom levererar ett minialbum med samhällsmedvetna julsånger är det som om han hade tonsatt Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton. Resultatet är lika sorgligt, lika rörande naivt, lika oemotståndligt. Möjligen hade dock Karl-Bertil Jonsson till slut blivit utslängd av sina föräldrar om han hade skrivit en julsång med titeln Fuck you, it’s over.

CARIN LUNDIN
Titel: Smulor och parafraser
Skivbolag: Prophone/Naxos


Allt som hindrar det här albumet från att gå upp första plats på svenska försäljningslistan är att tv-programmet Hylands hörna inte längre sänds.
Jazzsångerskan Carin Lundin påminner på sitt fjärde album om något som försvunnit
i svensk musik i dag – lätthet. Framför allt påminner hon därmed om Lill Lindfors. Med en flirtig glimt i ögat och en sällsynt självsäkerhet i sitt artisteri leker hon med sina sånger som en katt leker med solstrålar.
Förutom att Carin Lundin handplockar pärlor ur katalogerna med Sonya Hedenbratt, Monica Zetterlund, Anita Lindblom och just Lill Lindfors, visar hon även att det går att göra jazz av Ted Gärde-stad. Det finns en potentiell jättepublik för detta. Frågan är bara hur en 42-årig artist som verkar i en k-märkt genre ska hitta den.


BRITNEY SPEARS
Titel: Circus
Skivbolag: Jive/Sony


Britney Spears album Blackout från i fjol var ett av de djärvaste albumen som en amerikansk mainstreamartist gjort i modern tid. Borta var aspartamballaderna (utfyllda med onaturliga sötningsmedel). I stället var Blackout till bredden fyllt av fräck, vass, modern, adrenalinfylld mobiltelefonpop med svenskarna Bloodshy & Avants geniala Piece of me som höjdpunkt.
Men efter Britney Spears offentliga sammanbrott strax efter skivsläppet sålde Blackout bara 3,1 miljoner exemplar, en utmärkt siffra för de flesta, men samtidigt exakt 22,9 miljoner exemplar färre än Britney Spears eget debutalbum.
Som en trolig följd av detta är det en retirerande Britney Spears som framträder på detta album. De mest äventyrliga ljuden är borta, redan som spår tre kommer den första powerballaden. Circus innehåller en handfull bra låtar, men det låter som om Britney Spears eget hjärta finns kvar på förra skivan.