Undantaget från denna allenarådande sanning kom i veckan när Handelshögskolans rektor i Göteborg, Rolf Wolff, och Bo Ekman, tidigare Volvochef , i dag ordförande i Tällberg Foundation, i var sin debattartikel (DI 24/11 respektive Ny teknik) pekade på den roll bilindustrin spelar i Sverige.

Det kanske viktigaste budskapet i deras inlägg är att svensk bilindustri ändå har en viss betydelse för Sverige. Den vanligaste parallellen som förs fram av dem som vill begrava svensk bilindustri är varven och deras miljardstöd. Det är nog här som analysen brustit som mest bland alla de rådgivare som under hösten kommit fram på mediescenen.

När varvskrisen drabbade Sverige var det en stängd marknad som öppnades, fartygsbyggare fick se sina skyddade

dade marknader förintas och nya aktörer kunde erbjuda bättre och billigare alternativ. Välfärdsstaten fick känna på den globala kraften.

Några branscher gick under, andra överlevde, däribland bilindustrin. Med en av världens minsta hemmamarknader som bas har två tillverkare kämpat sig fram till en global närvaro. Miljontals Saab- och Volvoägare världen över har funnit sin speciella bil som stämmer överens med deras krav och värderingar.

Fordonsindustrin är Sveriges största exportnäring. 2007 kom var sjätte krona av varuexporten, 168 miljarder kronor, från fordonsindustrin, 140 000 sysselsatta arbetar i denna näring.

Men då industrin sträcker sig från produktionen till branscher som exempelvis it och in i konsumentledet är det en rad verksamheter och sannolikt närmare miljonen svenskar som är direkt eller indirekt beroende av svensk biltillverkning. Stålarbetaren i Borlänge, mekanikern utanför Stockholm, byggaren på Hisingen, pizzabagaren i Skövde och dagisföreståndaren i Olofström.

Bilindustrin har inte bara överlevt, den har också visat en stark utvecklingskurva.

I Västsverige har ett fordonstekniskt industrikluster bildats och innovationerna har blivit allt fler och förfinade.

När Volvo nu senast utvecklade city safety-systemet som motverkar dyra och köbildande kollisioner i stadstrafik är det ännu en världsnyhet som stärker säkerhetsprofilen. Nytillskottet XC60 belönades dessutom med högsta betyg i Euro Ncaps säkerhetstest i veckan.

Förra månaden tog Volvo PV ett steg framåt när de nya lågemissionsbilarna presenterades, än större miljöinnovationer kommer de närmaste åren. Det är sannerligen ingen verksamhet som platsar på industrins bakgård.

Bilbranschen har drabbats av en extraordinär kris. Vi är inne i den värsta finansiella krisen sedan 1920- talet i kombination med en förestående global klimatkatastrof.

Att staten i detta exceptionella krisläge skulle placera sig på läktaren för att inte äventyra skattepengar är ett märkligt råd. Tankesmedjor och ledarskribenter bör i stället fundera på vilka eventuella skattepengar som finns kvar om bilindustrin fasas ut i sann nyliberal anda.

Vilka skolor, sjukhus och offentliga tjänster kan vi avvara? Självklart ska staten på ett eller annat sätt bistå Volvo PV med någon form av stimulans som ställer krav på utveckling och sysselsättning. Inte för att svensk bilindustri ska övervintra, snarare för att vi ska ta ledarskapet i det teknikskifte som nu sker.

Svensk bilindustri är långt framme, främst inom områdena säkerhet och miljö, dessa Volvos gamla kärnvärden som nu är rättesnöre för hela världens bilindustri. De kan nu bidra till att ytterligare stärka och positionera svensk fordonsindustri under en turbulent period.

Det vore inte särskilt svenskt, men mycket välgörande, om vi i stället för att debattera hur vi ska lägga ned bilindustrin samlade våra krafter och fortsatte diskutera och agera för hur vi kan bli världsledande, inte bara på säkerhet utan även på miljö och därigenom inte bara framtidssäkra vår bilindustri – utan även vår välfärd.